11:e sönd efter trefaldighet

Dagen i kyrkoåret

Rubriken för denna söndag i kyrkoåret är tro och liv. Bibeltexterna uppmanar oss att leva som vi lär – att bli ordets ”görare” och inte enbart dess ”hörare” (Jak 1:22).

Dagens evangelietext

I evangelietexten från Matt 23:1-12 använder Jesus de skriftlärda och fariseerna som exempel på när tron och livet säger olika saker.

Lyssna på vad de säger, inte på vad de gör

De skriftlärda och fariseerna ”har satt sig på Moses stol”, vilket innebär att de har den viktiga uppgiften att tolka Moses undervisning. Lärjungarna uppmanas därför av Jesus att göra vad de får lära sig av de skriftlärda och fariseerna. De ska dock inte ta efter handlingarna eftersom dessa inte stämmer överens med undervisningen.

Fariseerna lägger på tunga bördor och framhäver sig själva

Ett problem med fariseernas undervisning var att de krav som de lade på alla människor egentligen bara gällde prästerna. Fariseerna brydde sig inte om att kraven blev till tunga bördor. För dem var troheten till Lagen, Torah, det viktigaste.

Fariseerna skaffade sig breda böneremsor och stora manteltofsar. Böneremsorna var små behållare av läder, med texter ur Gamla testamentet, som judarna band fast i pannan och på en arm. Detta gjorde man för att följa uppmaningen i 5 Mos 11:18 om att binda Guds ord som ett tecken kring armen och låta det vara ett kännemärke på pannan. Fariseerna nöjde sig dock inte med de vanliga små behållarna, utan visade upp sin fromhet genom att ha breda behållare.

Fariseerna ville bli hälsade på torgen och kallade rabbi av alla andra. I den kultur som texten är en del av var den sociala ställningen mycket viktig. Fariseerna ville i praktiken att man i offentliga sammanhang skulle ge dem den typ av respektfulla hälsningar som bara gavs åt framstående religiösa ledare. De ville också bli kallade rabbi, det vill säga mästare. Problemet var att de var mer intresserade av att framhäva sig själva än att visa att de följde Guds bud.

Ni har en lärare och en fader

Jesus fortsätter med att ge exempel på vad han menade med att lärjungarna inte skulle göra som fariseerna och de skriftlärda. Lärjungarna skulle inte låta någon kalla dem mästare eftersom de är syskon och har en gemensam läromästare i Jesus. Den som undervisar måste komma ihåg att även den är beroende av Jesu undervisning.

Det finns i texten en formulering som kan leda till begreppsförvirring. Jesus säger att lärjungarna inte ska kalla någon på jorden för sin fader. Det handlar här inte om biologi, utan om den hederstitel som i likhet med ”mästare” gavs till lärare.

Jesus ger ett nytt sätt att se på storhet

Vi behöver sammanfattningsvis se upp så att vi inte drabbas av andligt högmod. Den som är störst ska vara de andras tjänare. Den som sätter sig på höga hästar i livet här kommer att bli förödmjukad vid tidens slut, men den som är ödmjuk nu kommer att bli upphöjd då.

Det finns spår av detta ideal i vårt sekulära samhälle när det gäller människor med en upphöjd position. En vanlig fråga är om dessa vet hur ”vanligt folk” har det. Bryr sig chefen om dem som arbetar ”på golvet”?

De mest omtyckta ledarna upphöjer inte sig själva. De bryr sig om sina underordnade. De är tjänare.