Den helige Mikaels dag

Dagen i kyrkoåret: Änglarna

”Oh, du är en ängel!” Detta är ett vanligt sätt att uttrycka uppskattning över en annan person. Men, har du tänkt på vad ängel innebär? Det svenska ordet ängel kommer från grekiskans ángelos som betyder sändebud eller budbärare. Änglarna är Guds sändebud och arbetar på Guds uppdrag i kampen mot det onda. Olov Hartman skriver att den som står ”för rättfärdighet mot övervåld och lögner” strider för änglarnas sak (psalm 483:2 i Den svenska psalmboken).

Dagens evangelietext

Evangelietexten handlar om Natanaels möte med Jesus. I verserna omedelbart före dagens text har Filippos, en nybliven lärjunge, träffat Natanael och berättat att de hittat ”honom som det står om i Moses lag och hos profeterna”: Jesus från Nasaret. Natanael var skeptisk och undrade om det kunde komma något gott från Nasaret. Filippos uppmanade då Natanael att följa med och själv se efter. I dagens text från Joh 1:47-51 är Filippos och Natanael på väg till Jesus.

När det visar sig att Jesus känner Natanael utan att de tidigare träffats konstaterar Natanael att Jesus är Guds son och Israels konung. Bekännelsen att Jesus är Guds son är central i Johannesevangeliet eftersom den visar på Jesu verkliga ursprung: ”Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud”, som det uttrycks i den nicenska trosbekännelsen. Titeln Israels konung är här ett sätt att visa på Jesu betydelse för Guds folk, det vill säga judarna.

Änglarna och Jesus

Änglarna är följeslagare till Jesus under hela hans liv. De fanns med vid födelsen då de sjöng om ära till Gud och frid på jorden. De fanns också med vid tiden för korset, uppståndelsen och himmelsfärden.

Evangelietexten avslutas med att Jesus säger att Guds änglar ska stiga upp och ner över honom. Detta för tankarna till dagens gammaltestamentliga text från 1 Mos 28:10-17 där Jakob i en dröm fick se hur Guds änglar gick upp och ner för en trappa som ledde från jorden upp till himlen. Trappan blir i evangelietexten ersatt med Människosonen, vilket visar att Jesus är platsen för Guds handlande på jorden. I Jesus möts jordiskt och himmelskt, gudomligt och mänskligt, tillfälligt och evigt.

”Det är Guds änglars dag i dag. Guds lov ske nu och alltid.” (Psalm 483:5 i Den svenska psalmboken.)

13:e sönd e trefaldighet

Dagen i kyrkoåret

Rubriken för denna söndag är medmänniskan. Vi är kallade av Gud att visa kärlek mot andra. I varje människa, även i den man inte gillar, finns en medmänniska med samma värde som alla andra.

Dagens evangelietext

Dagens evangelietext från Matt 7:12 kallas för den gyllene regeln. Den är en sammanfattning av den så kallade bergspredikan som finns i Matt 5-7. Detta märks genom att den grekiska grundtexten inleder versen med ett ”alltså” eller ”därför”.

När Jesus presenterade den gyllene regeln så var det inget nytt för dem som lyssnade. Regeln finns i Tobit 4:15, men där i en omvänd form: Gör inte mot någon det du själv avskyr. Denna variant har sedan tagits med i skriften Didaché som är från samma tid som stora delar av Nya testamentet. (Didaché var en slags träningsmanual för nya kristna.)

Det här är Livets väg. För det första: du ska älska Gud som skapat dig och för det andra: du ska älska din nästa som dig själv. Dessutom: det du inte vill att någon ska göra mot dig, det ska du inte heller göra mot någon annan.” (Didaché 1:2 i översättning från grekiska av Tobias Hadin och Kristoffer Lignell.)

Jesus säger att den gyllene regeln är vad lagen och profeterna säger. Man kan se den som en variant på det tema som finns i 3 Mos 19:18 där uppmaningen är att älska sin nästa som sig själv och att inte hämnas. Lagen och profeterna pekade framåt mot en värld där människor bara gör gott mot varandra. Augustinus konstaterade att grunden för att kunna vandra vishetens väg ligger i goda vanor som leder till enkelhet och ett rent hjärta. Att följa den gyllene regeln är en sådan god vana.

Hur ska vi då praktisera den gyllene regeln? Aposteln Paulus skriver i dagens episteltext från Rom 12:16-21 om att behandla alla med samma respekt och att inte hålla sig själv för god för att umgås med dem som andra ser ner på. Om detta praktiserades i samhället i stort så skulle mycket vara annorlunda.

11:e sönd efter trefaldighet

Dagen i kyrkoåret

Rubriken för denna söndag i kyrkoåret är tro och liv. Bibeltexterna uppmanar oss att leva som vi lär – att bli ordets ”görare” och inte enbart dess ”hörare” (Jak 1:22).

Dagens evangelietext

I evangelietexten från Matt 23:1-12 använder Jesus de skriftlärda och fariseerna som exempel på när tron och livet säger olika saker.

Lyssna på vad de säger, inte på vad de gör

De skriftlärda och fariseerna ”har satt sig på Moses stol”, vilket innebär att de har den viktiga uppgiften att tolka Moses undervisning. Lärjungarna uppmanas därför av Jesus att göra vad de får lära sig av de skriftlärda och fariseerna. De ska dock inte ta efter handlingarna eftersom dessa inte stämmer överens med undervisningen.

Fariseerna lägger på tunga bördor och framhäver sig själva

Ett problem med fariseernas undervisning var att de krav som de lade på alla människor egentligen bara gällde prästerna. Fariseerna brydde sig inte om att kraven blev till tunga bördor. För dem var troheten till Lagen, Torah, det viktigaste.

Fariseerna skaffade sig breda böneremsor och stora manteltofsar. Böneremsorna var små behållare av läder, med texter ur Gamla testamentet, som judarna band fast i pannan och på en arm. Detta gjorde man för att följa uppmaningen i 5 Mos 11:18 om att binda Guds ord som ett tecken kring armen och låta det vara ett kännemärke på pannan. Fariseerna nöjde sig dock inte med de vanliga små behållarna, utan visade upp sin fromhet genom att ha breda behållare.

Fariseerna ville bli hälsade på torgen och kallade rabbi av alla andra. I den kultur som texten är en del av var den sociala ställningen mycket viktig. Fariseerna ville i praktiken att man i offentliga sammanhang skulle ge dem den typ av respektfulla hälsningar som bara gavs åt framstående religiösa ledare. De ville också bli kallade rabbi, det vill säga mästare. Problemet var att de var mer intresserade av att framhäva sig själva än att visa att de följde Guds bud.

Ni har en lärare och en fader

Jesus fortsätter med att ge exempel på vad han menade med att lärjungarna inte skulle göra som fariseerna och de skriftlärda. Lärjungarna skulle inte låta någon kalla dem mästare eftersom de är syskon och har en gemensam läromästare i Jesus. Den som undervisar måste komma ihåg att även den är beroende av Jesu undervisning.

Det finns i texten en formulering som kan leda till begreppsförvirring. Jesus säger att lärjungarna inte ska kalla någon på jorden för sin fader. Det handlar här inte om biologi, utan om den hederstitel som i likhet med ”mästare” gavs till lärare.

Jesus ger ett nytt sätt att se på storhet

Vi behöver sammanfattningsvis se upp så att vi inte drabbas av andligt högmod. Den som är störst ska vara de andras tjänare. Den som sätter sig på höga hästar i livet här kommer att bli förödmjukad vid tidens slut, men den som är ödmjuk nu kommer att bli upphöjd då.

Det finns spår av detta ideal i vårt sekulära samhälle när det gäller människor med en upphöjd position. En vanlig fråga är om dessa vet hur ”vanligt folk” har det. Bryr sig chefen om dem som arbetar ”på golvet”?

De mest omtyckta ledarna upphöjer inte sig själva. De bryr sig om sina underordnade. De är tjänare.

9:e sönd efter trefaldighet

Dagen i kyrkoåret

Dagens rubrik är ”goda förvaltare”. Förvaltarskapstanken återkommer flera gånger i Bibeln. Människan får redan i skapelseberättelsen uppdraget att vara en god förvaltare av det som Gud har gett henne. Det handlar om ett förtroende som människan är kallad att leva upp till i både smått och stort.

Dagens evangelietext

Dagens text är hämtad från Luk 16:1-13. Textens första del har två huvudkaraktärer: den rike mannen och hans förvaltare. Den rike mannen kan ha varit en markägare som arrenderade ut mark. Förvaltarens titel i grekiskan är oikonomos som kommer från orden oikos (hushåll/familj) och nemå (leda/förvalta). Det är från detta ord som ekonom kommer.

Förvaltaren avslöjas

Förvaltaren blir avslöjad av sin herre: han har gjort sig skyldig till förskingring. Detta leder till att han får sparken.

Vad skulle förvaltaren göra nu? Han kunde inte förvänta sig att få en ny tjänst hos någon annan, utan följden skulle bli arbetslöshet. I texten säger han att han inte orkar att gräva, alltså att ägna sig åt kroppsarbete. Hans handläggare på arbetsförmedlingen hade idag uppmanat honom att söka alla arbeten som han var kvalificerad för, men i förvaltarens kulturella miljö var hans sätt att resonera fullt naturligt. Hans klasstillhörighet gjorde kroppsarbete till något helt otänkbart.

Förvaltaren bestämmer sig istället för att utnyttja sin samtids etik som var en form av ömsesidighetsetik som byggde på tjänster och gentjänster.

Förvaltaren säkrar sin framtid

Det var nu bråttom. Snart skulle ryktet om att han fått sparken sprida sig. Han lät hämta dem som var skuldsatta hos den rike mannen och lät dem ändra i skuldebreven så att värdet på skulderna halverades. Skulderna kan bygga på att den rike mannen arrenderat ut mark och kommit överens om olja respektive vete som betalning för marken.

En så god handling som denna krävde en motsvarande gentjänst. Dessutom skulle den rike mannen inte kunna skriva upp skulderna igen utan att hamna i dålig dager. Förvaltaren hade lyckats säkra sin framtid.

Herrens reaktion

Vem är egentligen ”herren” i vers 8? Det grekiska ordet kyrios har tidigare använts i denna text om den rike mannen i egenskap av förvaltarens herre, men kyrios är även en välanvänd titel på Jesus.

Bibel 2000 har valt att skriva ”Herren”, vilket bör syfta på Jesus. I så fall slutar liknelsen abrupt med skuldebreven. En annan möjlighet är att det handlar om den rike mannen. Jag tycker att den senare varianten gör att liknelsen blir mer sammanhållen som berättelse. Slutet blir då att den rike mannen erkänner att förvaltaren handlat på ett klokt sätt utifrån sina omständigheter.

Pengar – ett redskap i arbetet för en bättre värld

Jesus säger att vi ska använda oss av den ohederlige mammon till att skaffa oss vänner som tar emot oss i evighetens hyddor. (Mammon är arameiska för rikedom. Pengarna blir här personifierade som en avgud.)

Ärkebiskopen Theofylaktos (1050-1120) skriver i sin utläggning av Lukasevangeliet att vi ska göra rikedomen till ett redskap för Guds rättfärdighet. Här ligger en viktig skillnad: förvaltaren gav för att få materiellt tillbaka, vi ska använda pengarna utan tanke på att bli återgäldade. På så sätt får vi vänner här och blir väl mottagna i evigheten när vi lämnat jordelivet.

Pengar, och då särskilt rikedom, är ett ämne som väcker starka känslor både inom kyrkorna och i samhället. Jesus avslutar dagens text med att det inte går att tjäna både Gud och mammon. En fara med rikedomen är att den kan bli som en härskare som kräver all uppmärksamhet. Historien har gett oss flera exempel på vad som kan hända när en människa låter sig styras av girigheten.

Frågan hänger nu i luften: hur kan du och jag vara goda förvaltare?

Kristi förklarings dag

Dagen i kyrkoåret

Kristi förklarings dag bryter av trefaldighetstidens fokus på det kristna livet i vardagen. Denna dag handlar istället om Jesus och vem han är.

Kristi förklarings dag har firats under lång tid i både öst och väst, men på olika dagar. Här i Sverige firar vi sedan 1571 Kristi förklarings dag på den sjunde söndagen efter trefaldighet, men i katolska kyrkan firas dagen den 6 augusti.

Dagens evangelietext

Tidigare i evangeliet har det ställts frågor om vem Jesus är. I denna söndags evangelietext från Luk 9:28-36 besvaras frågan på ett speciellt sätt. Jesus blir, precis som vid sitt dop, bekräftad som Guds son.

Texten är mångfacetterad: i en enda scen kan vi höra ekon från Jesu dop, förutsägelserna om hans lidande och död, fullbordande av lagen samt hans himmelsfärd och återkomst i härlighet vid tidens slut.

Jesus går upp på berget

Lukas inleder avsnittet med sitt klassiska ”Det hände sig”, alltså samma inledning som i julevangeliet. Jesus tar med sig tre av sina lärjungar upp på ett berg för att be. Denna vandring påminner om när Mose mötte Gud på berget Sinai. Vi som läser texten kan därför redan här ana att något särskilt kommer att hända.

Jesus förvandlas

Parallellen med Mose finns kvar uppe på berget. När Mose gick ner från berget Sinai hade hans ansikte fått en strålglans som gjorde att folket inte kunde se på honom. Under tiden som Jesus bad blev hans ansikte förvandlat. Hans kläder blev vita och lyste som blixten. Det kraftiga ljuset är naturligt eftersom Gud är ljus.

Mose och Elia visar sig

Det finns ett särskilt samband mellan gammalt och nytt på Kristi förklarings dag. Jesus fick på berget sällskap av Mose som representant för den gammaltestamentliga lagen och Elia som representant för profeterna samt tidens slut. De ”visade sig i härlighet” och pratade med Jesus om hans uttåg ur världen. Med ”uttåg ur världen” avses i det judiska språkbruket att dö. Vi kan därför dra slutsatsen att samtalet handlade om det lidande och den avrättning som väntade Jesus i Jerusalem.

Petrus vill bygga tre hyddor

Lärjungarna sov under tiden detta hände, men vaknade och fick då se Jesus tillsammans med Mose och Elia. Petrus tänkte kanske att tiden för Guds rike nu hade kommit och ville frysa ögonblicket genom att bygga tre hyddor.

Detta var dock inte en plats att stanna på. Det fanns en fortsättning på vandringen.

Rösten från molnet

Medan Petrus pratade kom ett moln ner från himlen. Ur molnet hördes en röst som berättade att Jesus är Guds son och uppmanade lärjungarna att lyssna till Jesus. Att Gud talade genom ett moln känner vi igen från Gamla testamentets berättelser om möten med Gud. Molnet är ett tecken på Guds dolda närvaro.

Mose och Elia hade nu lämnat scenen. De är historiskt viktiga personer, men nu var det Jesus som stod i centrum och var den som lärjungarna skulle lyssna på. Det tog säkert emot att höra Jesus prata om att han skulle komma att bli avrättad, men detta skulle inte vara slutet – det blev början på något nytt.

Lärjungarna behåller händelsen för sig själva

Lärjungarna hade fått se en himmelsk strålglans, en glimt av hurdan Jesus verkligen är. De hade fått se Jesus förklarad, och var förmodligen samtidigt förbryllade. Lidande, men ändå härlighet? Dödens mörker, men ändå skinande vitt?

Apostladagen

Dagen i kyrkoåret

Apostladagen handlar om tjänst och att vara en efterföljare till Jesus. Kallelsen och tjänsten gäller alla, men ser olika ut från person till person. Jag tycker att det är intressant att det är apostlarna Paulus och Petrus som traditionellt står som förebilder. Att dessa två fick framträdande roller visar att Gud ser bortom de begränsningar vi lätt ser hos varandra.

Paulus var en stor motståndare till de första kristna och förföljde dem ivrigt. Efter sin omvändelse blev han dock lika ivrig som evangelist. Petrus var mannen som aldrig skulle förneka Jesus. Trots att han sedan vid tre tillfällen förnekade Jesus efter gripandet i Getsemane blev han den främste bland apostlarna.

Dagens evangelietext

Dagens evangelietext (Mark 3:7-19) börjar med att Jesus försöker dra sig tillbaka med sina lärjungar, kanske för att vila. Ryktet om Jesus har dock spridits till utanför Galileen och det kommer så mycket folk att Jesus säger åt sina lärjungar att ha en båt i beredskap så att han vid behov kan komma undan folkmassan.

I folkets ögon hade Jesus en helandekraft som de behövde komma i kontakt med genom att röra vid honom. Evangelisten skriver att när de orena andarna fick se Jesus ropade de ”du är Guds son”. Istället för att öppet bekräfta att andarna hade rätt förbjöd Jesus dem att avslöja vem han var. Hade andarna avslöjat en hemlighet? Egentligen inte, men det var för tidigt att prata om det då. Det var inte förrän efter korsfästelsen och uppståndelsen som man fullt ut kunde se vad det innebär att Jesus är Guds son.

Textens andra del börjar med en förflyttning från sjön till berget. En sådan övergång innebär att något särskilt kommer att hända i avskildhet. När Jesus hade gått upp på berget kallade han till sig tolv personer som han själv hade utvalt. Dessa tolv skulle följa honom nära och senare bli utsända för att predika och driva ut demoner. Genom att ange apostlarnas namn berättar evangelisten för sina läsare vilka som är de sanna apostlarna.

När apostlarna sänds ut på sitt första uppdrag (6:7-13) blir det tydligt att deras verksamhet gör att Guds rike lika närvarande som i Jesu egen verksamhet.

Kallad och utsänd

Kallelsen till apostlarna är dubbel:

1. Delta som kompanjoner i Jesu liv och verksamhet.
2. Missionera.

Dessa uppgifter kompletterar varandra även i vår tid. Gud kallar oss att möta honom i gudstjänsten och sänder oss sedan ut i vardagen. Vi som firar gudstjänst i Sofia Albertina kyrka i Landskrona blir påminda om detta i det avslutande sändningsordet.

Präst: ”Gud sänder oss att dela bröd och fred i världen.”
Alla: ”Låt oss gå från denna gudstjänst, Gud till ära och människor till tjänst.”